till er som inte känner sofie: ni har gått miste om något,

jag har ALDRIG haft tråkigt med hon,

sofie,du har gjort mina dagar,mina veckor,skolan,spanskan osv.

att jag orkat,utan dig hade jag nog inte orkat ta mig igen om allt som hände i vintras.

jag är glad att jag hade dig.

du är underbar på alla jävla sätt.

och jag kommer aldrig glömma allt du gjort för mig.

men den va iaf den 25 juli!

även fast vi inte skriver här kände jag mig tvungen nu!

sen vill jag skriva lite till min syster,eller hon som va min syster en gång i tiden.

du är verkligen underbar.

jag hatar att allt blivit som det blivit.

men vi hör väl helt enkelt inte ihop längre,

det är bara att acceptera.

men det är svårt,för det gör ont.

allt vi gjort,jag kände mig hemma hos dig.

din mamma och din pappa kändes som mina egna.

vi har gått igenom det mesta tillsammans,killar,föräldrar,bråk osv.

allt.

för mig har det betytt världen att du ville va kompis med mig,

varför med mig?

du är den underbaraste,och jag fattar inte att jag fick ha dig i nästan ett år.

sen gick allt utför vi slutade ses,och jag bettede mig som en idiot,och jag förtjänar det som hände.

du har säkert gjort saker också som du ångrat och jag önskar jag kunde fått allt ogjort.

för då kanske det fortfarande varit vi.

jag saknar min syster,bästavän,soulsis osv.

men du har dina nu.

och jag har mina.

och jag önskar verkligen jag fortfarande fick va din etta,så som det en gång va.

för då va allt på topp,

jag visste att jag alltid hade dig bredvid mig,även om jag inte såg dig så va du där.

jag kände det,och jag stod alltid bredvid dig,och det gör jag fortfarande.

alltid där.

när du vill.

jag tar emot dig då du faller. alltid,

kommer inte låta dig falla.

aldrig i hela mitt liv.

så sofie arnqvist glöm aldrig att jag fortfarande älskar dig.