a

jag vet inte vad de är som händer med mig.
jag är less på allt.
känns som att jag alltid är sur,ledsen osv.
jag är jävligt less på att bli behandlad som skit,
varför ska man va med massa och sen bara skit i en person lixom?
vad är de för mening?
fattar inte.
och sen med att säga "jag älskar dig mest bästavän" till alla.
visst jag säger de till några,men bara till dom som jag verkligen menar de till.
less på att alltid behöva ringa vissa om man ska ses,tänker sluta med de nu.
tänker inte höra av mig,tänker inte bry mig.
kommer förlora en jävla massa vänner men skiter fan i de nu,
om dom inte ens hör av sig så är dom väl inte ens vänner,
jag orkar inte sitta där på en stol och låssas som att allt är bra när de inte är de.
jag går ganska ofta runt och tänker nu,nu ska jag le hela dagen osv.
men de går inte,jag sitter där och vill försvinna.
ända gången på skolan jag försvinner i mina tankar är då vi har lästid.
jag skärmar av och försvinner in i boken,jag läser och läser,vill inte sluta,vill inte tillbaka till verkligheten.
vill inte,vill stanna i bokens värld,den är så mycket bättre.
lägger ifrån mig boken,ställer mig upp,går ut till skåpet,känns som att alla stirrar på mig,
varför stirrar dom..?
stirrar dom eller inbillar jag mig?
jag vet inte,vill inte kolla,jag öpnnar skåpet,lägger in boken och tar fram saker till nästa lektion,
går upp till dom andra,tänker inte,bara går.
sätter mig på bordet och väntar,väntar på att gå,
på att följa efter dom andra som en jävla hund.
men vad ska jag göra?
dom är mina vänner,iaf för mig.
jag vill tillbaka till bokens värld.
vill lämna den här världen,
gå in i min fantasi värld där allt är bra.
där jag får bestämma hur det ska va.
där JAG bestämmer vilka som får vara.
det är inte många men några är det.
jag kommer hem efter en lång dag,dryg dag.
som jag har velat ska ta slut från den sekund jag klev in genom dörrarna på skolan.
jag sätter mig vid dator och tänker att nu,nu slipper jag skiten.
de går ett tag,sen är tankarna där igen.
jag vill ut på planen nu,nu vill jag ut på planen,inte till boken.
utan planen,på med handskarna och ställa mig i målet.
skiter i hur många mål jag släpper in eller hur många jag tar,vill bara stå där.
känna känslan av att ta bollen,att slänga mig efter den och bara få släppa allt annat.
vet inte,ville skriva av mig,
tror inte ngn kommer läsa.
men ikväll,då får jag känna på jobbig träning hoppas jag,
målvaktsträning.
underbart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback